Alltså ska man skratta eller gråta? Feber och förkylning ftw! Började känna mig kass redan i fredags och på natten så sattes allt igång, feberdrömmar när jag väl kunde somna, vaknade upp helt svettig och skrek på hjälp och grät. Alltså jag HATAR att ha feber, känner inte igen mig själv då och känns som jag är på väg att dö för jag har känslan av att någon drar i mig och jag måste kämpa emot. Gick i vilket fall upp o kollade tempen på väldigt ostadiga ben (hade varit fint att svimma inne i badrummet också) men hade tydligen ingen feber. Så har det varit de sista gångerna..

 

Nu vill jag inte att någon ska sitta och tycka synd om mig, för jag är inte ledsen utan förbannad. Allt detta beror på att mitt immunsystem lämnade mig när jag hade körtelfeber och inte har återhämtat sig, det och en blandning med att ha en moder inom vården och ett litet dagisbarn (brorsdottern, jag har inte skaffat barn utan att säga något) som man inte kan låta bli att pussa o krama trots att hon är förkyld resulterar i en kass Linda.

 

Oh well, hade inga direkta planer för nyår så tur är väl det, min älskling kommer hit till mig så vi är tillsammans i alla fall :)