Ena dagen sitter jag och gråter framför en film som handlar om en sjuk kille och funderar över vad jag skulle göra om jag bara hade en dag kvar att leva.

Nästa dag sitter jag och gråter över mina val. Du var min bästa vän i så många år och mina bästa minnen är de jag delar med dig. Vi gjorde nog båda dåliga val men dina val fick mig att trycka bort dig och tro att jag hatar dig mer än någon annan. Idag vet jag hur du lider, kämpar och antagligen spelar framför andra att du är okej precis som du alltid har gjort. På en sekund ändrades allt, mitt "hat" gick över till kärlek, den kärlek jag alltid haft för dig och smärta över att jag tryckte bort dig under denna tid, ovetande såklart men oförlåtligt.

 

Jag beklagar sorgen min kära vän och jag vet att du inte kommer läsa detta men behöver få ut det.

 

Jag skulle ringa dig men kom på att jag raderat ditt nummer, jag letade efter det på nätet men hittade inget så fick lämna ett kort och opersonligt meddelande på facebook. Jag fick veta detta senare än alla andra för att jag dolde dig på facebook men det finns en anledning till att jag inte tog bort dig, som jag inte såg då men jag ser nu. 

 

Om jag hade en dag kvar att leva skulle jag ställa allting tillrätta och spendera den med dem jag älskar och du är en av dem.